Kan vi sluta kalla ADHD för “modediagnos”?

Rätt ofta när det pratas om ADHD på tv eller radio så ställer de frågan "Varför är det så många som får en ADHD-diagnos idag? Har det blivit en modediagnos?" Kan vi snälla sluta säga såhär, att det blivit mode med ADHD? Detta urvattnar diagnosens trovärdighet, och det gör att personer som inte stämmer in på allmänhetens bild av ADHD känner sig ifrågasatta. Det får det att låta som om det är massvis med personer som fått en diagnos även fast de inte borde ha fått en, och detta riskerar i längden att skada alla med en adhd-diagnos.

En stereotyp bild av ADHD

För om det är någon som har diagnosen som "egentligen inte ska ha den" så kommer det ju definitivt inte vara de som stämmer in på allmänhetens bild av ADHD. Det är ju solklart att den hyperaktiva och impulsiva killen i klassen, som har svårt att sitta still och lätt att bli arg, har ADHD - det fattar ju vem som helst. Däremot tycker folk inte alls att det är lika självklart att den tysta, lugna tjejen i klassrummet, som är väldigt kreativ och spenderar sina skoltimmar i sin egna lilla fantasivärld, faktiskt också kan ha ADHD. För där syns det inte utanpå. Speciellt om denna elev ändå lyckas klara sig igenom skolan med okej eller kanske till och med rätt bra betyg. För personer med ADHD är ju hyper, det vet väl alla? Och en person med bra betyg kan väl inte ha ADHD, eller? Att denna lugna och väluppfostrade unge skulle kunna ha ADHD kan väl ingen tro? "Snart har väl alla en diagnos" säger folk då. "Det måste ju blivit en modegrej."

ADHD/ADD hos kvinnor och flickor

Att denna tjej har en hjärna som aldrig är tyst utan alltid har minst sju olika tankar i skallen samtidigt, och att hon har en orimligt hög ångestnivå, att hon är väldigt lättstressad, och att hon spenderar hela dygnets vakna timmar med att analysera, kompensera för, och dölja sina problem, det är ju inget som syns utåt. Att denna tjej sedan kommer söka hjälp för ångest och utmattning i flera år innan hon får sin diagnos, det visste ingen. Att hon kommer vara livrädd för att ingen kommer tro på hennes rätt till diagnos, för "tänk om de säger att jag bara söker utredning för att det är modernt, att jag visst bara är lat, dålig och misslyckad?" det är det ingen som tänker på när de säger att det är "modernt med ADHD".

Urvattnar diagnosens trovärdighet

Absolut, det är jättebra att vi funderar över det ökande antalet diagnoser, varför det ökar och vad det innebär. Men jag tycker verkligen att det blir problematiskt när fokuset hela tiden hamnar på att det skulle vara "modernt" att ha ADHD, som att det är någonting folk verkligen skulle vilja ha, typ bara för att det är bekvämt med en ursäkt ungefär.

Det får det också att låta som om det är massvis av patienter som varje år felaktigt får en ADHD-diagnos, även fast de egentligen inte skulle ha det. Detta urvattnar diagnoses trovärdighet. Om allmänheten tror att det är många som får diagnosen som egentligen inte borde ha den, så blir risken att folk inte längre kommer respektera diagnosen. Att på detta sätt ifrågasätta läkares kunskap och legitimitet i att kunna identifiera ADHD/ADD hos patienter är alltså i längden skadligt för alla personer med ADHD/ADD eftersom det riskerar att minska trovärdigheten till diagnosen.

Det är inte "lätt" att få en diagnos

Det får det att låta som om det vore enkelt att få en adhd-diagnos, något som läkare bara slänger sig med hit och dit. Det låter ofta som att det dessutom är lätt att få ADHD-medicin, vilket är långt ifrån sant. I vissa landsting kan det ta upp mot tre år att ens få påbörja sin utredning!

Därefter kan det ta ytterligare tid innan man faktiskt har läkemedel i handen och kan börja trappa upp sin medicin, något som ofta tar lång tid. Om du ens får testa adhd-läkemedel, vilket inte är en garanti bara för att du har diagnosen! Så tro mig, och alla andra med ADHD, det är inte lätt, och det är definitivt inget man vill ha “bara för att”.

Riskerar avskräcka från att söka utredning

Ytterligare problem blir det eftersom det statistiskt sätt faktiskt är pojkar som är hyperaktiva som får sin diagnos när de är små, medan flickorna och de lugna pojkarna missas, och får ofta inte sin diagnos förrän i vuxen ålder, efter att länge sökt hjälp för utmattning, ångest och/eller depression. Sen frågar folk "Varför saknas flickorna i statistiken? Varför är det många fler pojkar än flickor som får diagnos?"

Så snälla, sluta säga att det är mode med ADHD. Du vet inte vem som lyssnar, och i värsta fall så är det en stackars tonårstjej som inte vågar be om en utredning, för "tänk om de säger att jag är en av dom som bara vill ha en diagnos för att det är modernt? Tänk om de säger att jag visst bara är lat, dålig och misslyckad?"

Vidare läsning

Läkartidningen 2018: Modediagnosen som inte försvann

Statens Medicinsk-Etiska Råd, 2015: ADHD – etiska utmaningar Kajsa Heinemann, 2017: Tre års väntan

Ur Psykologtidningen Nr. 2, 2017: Tema ADHD-kaoset