Hur fungerar vårt stressystem?

Inte någonsin har vi människor varit så långvarigt stressade som vi är i dagens samhälle. Våra förfäder, som promenerade runt på savannen och jagade, och även de som bosatte sig för att odla och hålla boskap, var såklart också utsatta för stress. De mötte farliga rovdjur och de var tvugna att hantera svält, torka och naturkatastrofer. Då låter ju våra problem inte alls lika hemska i jämförelse. Dock, så finns det en väldigt stor skillnad. När de hade använt all sin energi och kraft för att springa ifrån det farliga rovdjuret, så vilade de. De gav sina kroppar tillräckligt med tid för att slappna av och återhämta sig.

Att leva med stress i dagens samhälle

Idag är stressen inte lika farlig som den var på den tiden. Vi har inga rovdjur som jagar oss, och vi behöver oftast inte heller oroa oss för svält eller torka. Däremot lever väldigt många av oss med andra stressmoment. Det kanske handlar om t.ex.

• stress på jobbet

• en bråkig relation

• prestationsångest

• oro eller mycket negativa tankar

• överanalyserande

Dessa saker i sig själva är ingenting som kommer ta död på oss, det vet vi ju. Däremot förstår inte våra kroppar det. Stress är stress, och när vi oroar oss eller befinner oss i en besvärlig social situation där vi inte trivs, så tolkar kroppen detta som att vi är i fara. Detta hade heller inte varit något problem ifall vi hade tillåtit vår hjärna och vår kropp att slappna av och återhämta sig efteråt.

I dagens stressade samhälle har vi dock sällan tid med återhämtning. Det spelar ju ingen roll hur mentalt ansträngande och stressande dagen har varit, vi måste ändå iväg till jobbet dagen efter. Vi har ändå alla de där sakerna på vår att-göra-lista och vi känner ändå att vi inte riktigt har tid eller rätt att vila. Därför utsätts många av oss av en slags långvarig stress, som våra förfäder inte behövde förhålla sig till. Konsekvenserna av detta blir såklart både ett stort samhällsproblem, och en otroligt svår utmaning för individerna, i form av utmattningssyndrom, ångest och depression.

Hur fungerar vårt stressystem?

Så varför blir det så här? Varför är vi så känsliga för långvarig stress? Den korta förklaringen är att våra hjärnor och kroppar inte har hunnit anpassa oss till denna nya livsstil, som ju har vuxit fram rätt snabbt om vi jämför med mänsklighetens långa evolution. Våra hjärnor och kroppar vet alltså inte överhuvud taget hur den ska hantera detta, och den fortsätter som den alltid har gjort. Det fungerar ett tag, men till slut så tar det stopp - och det är då vi blir utmattade.

Den lite mer utförligare förklaringen är att flera av våra kroppsliga reaktioner och system styrs av det så kallade autonoma nervsystemet. Detta system reglerar våra hjärtslag, vår andning, vår kroppstemperatur samt vårt hormonsystem. Systemet består av två olika delar, som var och ett ansvarar för varsin funktion - ett för överlevnad och det andra för återhämtning.

Systemet för överlevnad

Det ena systemet ansvarar för vår överlevnad, och kallas för det sympatiska nervsystemet. Det är detta system som tar över rodret när vår hjärna upplever att vi är utsatta för ett hot. Det står, med andra ord, för de kända koncepten flykt, fäkta eller frysa. Detta system har en enda prioritering, och det är att ta sig ur den hotfulla situationen och säkra vår överlevnad. Detta gör den bl.a. genom att pumpa ut stresshormoner, öka hjärtfrekvensen och därmed andningen för att kunna hinna med syresättningen av blodet. För att göra detta använder den alla resurser den behöver, för just vid det tillfället finns ingenting i hela världen som är viktigare än att överleva. Som du förstår är detta ett väldigt viktigt system, som behövs för att vi inte ska bli uppäten av ett rovdjur.

Systemet för återhämtning

Det andra systemet kallas för det parasympatiska nervsystemet, och ansvarar för den viktiga avslappningen som krävs för återhämtning. Detta system prioriterar att vila och att fylla på alla lager som det sympatiska nervsystemet använde för att fly.

Konsekvenser av långvarig stress

När vi studsar runt som en stressboll, och inte tar oss tiden att varva ned och slappna av, så tillåter vi inte systemet för återhämtning att ta över rodret. Det sympatiska nervsystemet har företräde, och får därför fortsätta vara kaptenen på båten. Det är här det blir problematiskt. Som sagt har de två olika systemen helt olika prioriteringar. Medan det parasympatiska nervsystemet prioriterar vila, återhämtning och återuppbyggnad, så prioriterar det sympatiska nervsystemet istället överlevnad, och använder då alla kroppens resurser, utan att bry sig om hur mycket som finns kvar. Det kanske inte är så svårt att gissa vad som händer när det sympatiska nervsystemet får lov att styra skeppet alldeles för länge? Helt plötsligt är alla resurser slut och skeppet seglar rakt in i ett isberg. Eller som vi skulle säga om oss människor, vi går in i väggen. Eftersom vi har använt upp all vår energi, så blir vi utmattade.

Ta kontrollen över stressystemet

Nu när vi vet detta om vårt stressystem, kan vi använda denna kunskap för att hjälpa vår kropp och vår hjärna att hantera situationen bättre. Kommer du ihåg att jag sa att detta autonomiska nervsystem också reglerar vår andning? Detta är nämligen nyckeln till att påverka vårt eget stressystem.

Det enda sättet att (direkt) ta kontroll över sitt stressystem är att andas djupt och långsamt. På detta sätt kan vi lura vårt stressystem genom att säga till det sympatiska nervsystemet att vi "inte alls är i fara - för om vi vore i fara skulle ju vår andning vara snabb och ytlig, men kolla hur djupt och långsamt vi andas. Vi lovar att läget är lugnt". På detta sätt kan vi övertyga det sympatiska nervsystemet att slappna av, så att den går tillbaka och lägger sig och låter det parasympatiska nervsystemet fortsätta vara i kontroll.

Följ gärna Hälsologiskt på Instagram så får du regelbundna uppdateringar och påminnelser om när det kommit ut ett nytt inlägg här på Hälsologiskt.se.